I hope tomorrow never comes...

Imorgon ska vi till vet och avliva Delia... tråkigt, men sant. Så synn på en sån ung och snäll gerbil, men finns inget vi kan göra längre. Så, bara att låta henne vandra vidare till där alla mina andra gerbiler har hamnat. Stackars vännen, men kommer inte gråta, kommer inte sörja, jag kan inte det längre.. Hej då. Y

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0